Klartext 2

Vilken bild har folk – hundintresserade och andra – av collie?

Ja – inte är den särskilt lik den bild som ni får på den här hemsidan! Vi collieägare stöter allt som oftast ihop med den vanligaste schablonbilden av vår ras.

Vi kliver på tåget med hundarna. Kupégrannarna tittar länge och frågar sedan försiktigt:

”Är det där verkligen collie? Dom verkar ju helt lugna!”

Vi går på brukshundsklubben med hundarna –  de andra kursdeltagarna säger:

”Din collie är väl inte renrasig, va? Han är ju inte skotträdd!”

Vi tar med hunden till ett anlagstest för räddningshundar. Testledaren säger: ”Ja, vi tar det lite försiktigt med skotten så här i början… Vi har ju en collie med idag och det är inte meningen att skrämma någon!”

Och vad säger självaste SKK (Svenska Kennelklubben)?  Avelsboken (En i SKK's serie böcker för uppfödare) säger på sid. 25 att ”En utbredd uppfattning bland både uppfödare och hundägare är att många collie har kraftiga rädslereaktioner och att en stor andel är skotträdda. Denna bild stämmer väl överens med colliens rasprofil vid de mentalbeskrivningar som genomförts.”

Vem vågar sig på att köpa en sådan ras?

Färre och färre, visar det sig. Registreringssiffrorna för collie sjunker. För tjugo år sedan såldes i runda tal 1500 registrerade valpar varje år – nu är det cirka 500.

Vill vi komma här på hemsidan och säga att det är oförtjänt? Att det bara är ett imageproblem?

Vi önskar att vi kunde påstå det. Men det skulle inte vara helt och hållet sant. Delvis är bilden av den rädda collien osann – ett rykte av den sorten som man stöter på så ofta att alla till sist tror på det. Och därför häpnar över anblicken av orädda hundar i mittgången på ett överfullt rullande tåg: ”Va, kan collies vara såna?”   Men det finns också en  del sanning i påståendena.

Långt ifrån alla collies är skotträdda. Långt ifrån alla collies är rädda överhuvudtaget. En hel del av våra hundar är lika orädda och nyfikna som vilken annan brukshundsras som helst – folk vet bara inte om det. Men det är sant, att vi har för många rädda hundar.
 

Avelsboken frågar:

 ”Är detta en medveten och avsiktlig förändring av den en gång utpräglade arbetshunden collie, eller är resultatet en bieffekt av en avel där mentaliteten på grund av svårigheter att mäta den, fått en undanskymd plats jämfört med hundens yttre attribut?”

På vanlig svenska betyder det: ”Har det blivit så här därför att man struntat i hundens inre egenskaper och bara inriktat sig på utsidan?”

Och svaret på den frågan är tyvärr:

Ja, just det. Det var inte vad man hade tänkt, men det var så det blev. Och inte bara för colliens del. Glöm det där om att mentaliteten skulle ha varit svår att mäta! Utställarna vann prestige och sålde valpar på utställningsmeriter, inte på mentalitet.  SKK tjänade pengar på stigande registreringssiffror och utställningsintäkter, inte på mentalitet eller ens på vanlig fysisk sundhet. Och alla var glada och nöjda.

Utom en del grundligt besvikna valpköpare.

 I den utmärkta boken Kontaktkontraktet (recenserad på annan plats, se under Bokrecensioner ) skriver Eva Bodfäldt något som jag önskar att jag hade vetat, när jag var alldeles ny och oerfaren valpköpare för tjugo år sedan:

”Ett kennelnamn säger ingenting om din uppfödares kompetens, eftersom det inte krävs någon utbildning för att få föda upp hundar. Som blivande hundägare behöver du inte bara veta vilken ras du ska ha, utan också vad uppfödaren har för intentioner med sin avel. Är din blivande valp efter linjer där man fäst stor vikt vid utseende, eller kommer den från en linje där den mentala statusen på avelsdjuren har varit vägledande? I slutänden kommer detta att påverka din framtid de närmaste tolv, femton åren.”

Hon säger också en annan, egentligen rätt chockerande sak: att uppfödares målsättning med sin avel varierar så mycket inom en och samma ras, att ”det innebär att en ras kan förefalla vara två helt skilda.” Hos collie har hela tiden funnits uppfödare, vars bild av collien är den av en hund med stort förstånd, stort hjärta – och mod nog att visa det. Sådana uppfödare finns fortfarande.

Det gör hundarna de producerar också. Var hittar man dem?

Titta på MH-statistiken!

”Uppfödarnas målsättning med sin avel är så olika, att hundar från samma ras  kan vara som två helt olika raser…”
(Kontaktkontraktet, sid. 54, avsnittet Köpa hund)