Klartext 8

RUBRIKERNAS UPPFÖDARE

(En kort repetition och en del förvånande nyheter)

 

Den effektiva avelsbasen har ingenting att göra med antalet hundar i en ras. Eller med antalet hundar som används i avel i rasen. 

”Den effektiva avelsbasen beskriver således hur närbesläktade de avelsdjur är som kommer till användning och vilken effekt den släktskapen får på förlusten av ärftlig variation i djurstammen.

Normalt räknar man med att en ras eller art befinner sig i allvarlig fara för svåra genetiska skador när avelsbasen (den effektiva populationen) underskrider nivån 50.”  (Per-Erik Sundgren)

I maj 2008 kom en annan studie, som folk i hundvärlden uppmärksammade. Åtminstone i England, där dagspressen slog upp den. Studien blev aktuell kölvattnet på BBC:s serie om exteriöravlade hundar med hälsoproblem som fick sponsorerna att backa från Cruft´s och chefsveterinären på anrika RSPCA att kalla hundvärldens stora årliga klang- och jubelshow för ”en parad av mutanter”.

Artikeln i tidskriften Genetics redovisade tio stycken omtyckta hundraser i Storbritannien. Man räknade antalet registrerade hundar i två generationer. Man beräknade släktskap utifrån engelska Kennelklubbens stamtavleregister. Och man räknade fram effektiv avelsbas.
 

Ni kommer inte att vilja tro det. Men så här såg det ut i hundraserna i England:

RAS  ANTAL HUNDAR I TVÅ
GENERATIONER
 
EFFEKTIV AVELSBAS
Labrador retriever 97 884   114
Schäfer  43 488 76
Boxer  44 521 45
COLLIE, LH   4 650 33

Labbarna – med ett  tvågenerationsantal på över 95 000 – förlorade alltså under de få år som krävs för att få fram två generationer hundar -lika mycket genetisk variation SOM OM de allesammans hade producerats av 57 obesläktade hanar och 57 obesläktade tikar.

Jag bad Per-Erik Sundgren gå igenom siffrorna för den engelska långhårscollien en gång till. Med en något annorlunda beräkningsmetod kom han fram till ett något annorlunda antal för effektiv avelsbas: 48.

 4 8 !

Det är en sådan siffra som man hör talas om, när någon utdöende sort av lantrasget upptäcks ute i bygderna och det startas genetiska räddningsprojekt.
 

England är colliens ursprungsland. Det är också ursprungslandet för en avelstradition, som vi gör bäst i att begrava – innan den begraver både våra hundraser och allmänhetens förtroende för dem under ett tjockt lager av olikfärgade plastrosetter och verkliga eller befarade åkommor.
 

 Siffrorna i tabellen i Genetics är befängda. De är fullständigt orimliga.

 Men fel är de dessvärre inte.

 De speglar bara avelsmetoder som är orimliga och uppfödarprioriteringar som är befängda.

 

Kan de förändras? Ja visst!  Och håll i er, för här kommer den förvånande nyheten!

Den lilla svenska colliestammen producerade under de fem åren mellan 2003 och 2007
2 615 valpar.

Den effektiva avelsbasen var 500. Hur är det möjligt?

Svenska uppfödare – tillräckligt många av dem – fattade problemet och importerade eller reste utomlands för att använda obesläktade hundar i avel!

 

För det får de inga stora tidningsrubriker, tyvärr. Men åtminstone får de detta:

 

Ett stort, stort tack från mig och andra valpköpare till er som försöker säkra våra hundars hälsa och fortlevnad!