Rasbeskrivning

 

Långhårig Collie
 
Hemland:
England
 
Bakgrund / ändamål:
Långhårig collie är en av de äldsta brittiska raserna, ursprungligen från norra England och Skottland, där den användes som vallhund.
Vid 1870-talet började collien renavlas exteriört och vann snabbt i popularitet. Rasen delades så att en korthårs- och en långhårsvariant uppstod. De båda hårlagen har dock korsats med varandra hela tiden.
Rasen kom tidigt till Sverige och på kontinenten och i England utbildades ett stort antal hundar till sanitetshundar (räddningshundar).
Långhårscollien är en brukshund och skall som sådan kunna utföra ett hårt arbete. Den fungerar även utmärkt som familjehund. Till lynnet skall den vara vänlig, alert och samarbetsvillig.
 
Helhetsintryck:
Collien anses vara en hund av stor skönhet, som står med stolt värdighet utan att någon del år oproportionerlig och stör helheten. Dess fysiska byggnad måste uppfylla kravet på styrka och rörlighet utan att vara grov eller klumpig. Det rätta collieuttrycket, ett synnerligen viktigt begrepp, uppnås genom fullkomlig balans mellan och i kombination av skalle och nosparti, kompletterat av korrekt placerade ögon av korrekt färg, form och storlek samt korrekt ansatta och burna öron.
 
Uppförande karaktär
Collien är vänlig till sinnelaget utan spår av nervositet eller aggressivitet.
 
Huvud:
 Huvudets form är av stor betydelse och det skall stå i proportion till hundens storlek. Huvudformen skall sedd både framifrån och från sidan påminna om en jämn och trubbig kil. Huvudets sidor skall avsmalna gradvis från öronen mot den svarta nostryffeln, utan vare sig markerade kinder eller snipigt nosparti. Skallens  övre plan och nosryggen skall sedda i profil vara parallella, raka och av samma längd.
 

Skallparti:
Skallen skall vara flat. Skallens djup från ögonbrynen till undersidan av underkäken får aldrig vara överdrivet.
 

Stop:
Stopet skall vara litet, men urskiljbart. Stopets centrum skall vara placerat mitt emellan de inre ögonvrårna och det skall utgöra mittpunkten för huvudets hela längd.
 
Nostryffel:
 Nostryffeln skall alltid vara svart.
 
Nosparti:
 Nospartiet skall vara mjukt avrundat, inte kantigt.
 
Käkar/Tänder:
 Käkarna skall vara kraftiga med tillräckligt stora tänder och ett perfekt, regelbundet och fullständigt saxbett, dvs överkäkens tänder sluter väl till om underkäkens och är placerade i rät vinkel till käkarna. Underkäken skall vara stark och väl markerad.
 
Ögon:
Mycket viktigt kännetecken, som ger det milt vänliga uttrycket. Medelstora (aldrig riktigt små), mandelformade ögon med något snedställd placering. Färgen mörkbrun, undantag gäller för blue merle, där ögonen ofta är blå eller blåfläckiga, helt eller delvis, antingen det ena eller båda ögonen. Blicken är intelligent och uttrycker vakenhet och livlighet vid lystring.
 
Öron:
Små, inte för tätt tillsammans på hjässan, men inte heller för långt isär. I vila bärs de bakåtlagda, men reses vid lystring så att ungefär 2/3 av örat är upprätt medan 1/3 tippar framåt, nedåt av sig själva.
 
Hals:
Muskulös, kraftfull, förhållandevis lång med väl välvd nackbåge.
 
Kropp:
 Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden.
 

Rygg:
 Ryggen skall vara fast med en lätt förhöjning över länden.
 
Bröstkorg:
 Revbenen skall vara väl välvda, bröstkorgen djup och tämligen bred bakom skuldrorna.
 
Svans:
 Svansen skall vara så lång att sista svanskotan når åtminstone till hasleden. När hunden är lugn bärs svansen lågt men med något uppåtböjd svanstipp. När hunden är alert får svansen bäras högt, men aldrig in över ryggen.
 
Framställ:
 Frambenen skall vara raka och muskulösa med måttligt rundad benstomme.
 

Skulderblad:
 Skuldrorna skall vara sluttande och välvinklade.
 
Armbåge:
 Armbågarna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.
 
Framtassar:
Framtassarna skall vara ovala och trampdynorna välutvecklade. Tårna skall vara välvda och tätt slutna.
 
Lår:
 Låren skall vara muskulösa.
 
Knäled:
 Knälederna skall vara välvinklade.
 
Underben:
 Underbenen skall vara torra och seniga.
 

Has:
Hasorna skall vara korta och starka.
 

Baktassar:
 Baktassarna som framtassarna men något mindre välvda.
 
Rörelser:
 Rörelserna är ett utpräglat kännetecken för rasen. En välbyggd hund har aldrig utåtvridna armbågar, men rör sig trots det med framtassarna förhållandevis nära varandra. Flätande, korsande eller paddlande rörelser är i hög grad otillfredställande. Bakbensrörelserna sedda bakifrån skall vara parallella från hasleden till marken men inte för trånga, sett från sidan är rörelserna flytande. Bakbensrörelserna kraftfulla med ordentligt påskjut. Ett tämligen långt steg är önskvärt och skall vara lätt och till synes utan ansträngning.
 

Päls:
Pälsen följer kroppens kontur och är mycket tät. Täckhåret är strävt och känns strävt att vidröra, underullen mjuk, ullig och mycket tät, så den nästan döljer huden. Manen och bröstpälsen är mycket riklig, masken (ansiktet) korthårigt. Örontopparna korthåriga men längre hår nedåt basen, frambenen skall ha rikliga fanor, bakbenen ovanför hasorna skall vara rikligt hårbeklädda men nedanför korthåriga. Håret på svansen skall vara mycket rikligt.
 

Färg:
Tre erkända färgvarianter. Sobel och vit, trefärgad och blue merle.
Sobel:
Alla nyanser från ljus guld till djup mahogny eller skuggad sobel. Ljus halm- eller krämfärg är absolut inte önskvärt.

Trefärgad:
Övervägande svart med djupt gulbruna (tan) tecken på huvudet och benen. En rostig färgton i överpälsen är absolut inte önskvärt.
Blue Merle:
Övervägande klar silverblå fläckad och marmorerad med svart. Djupt gulbruna tecken föredras, men frånvaron ger inget kvalitetsneddrag. Stora svarta fläckar, skiffergrå färg eller rostig färgton i antingen över- eller underpälsen är absolut inte önskvärt.
Vita tecken:
Alla ovannämnda färgvarianter skall ha mer eller mindre av den typiska vita collieteckningen.
Följande tecken föredras: Vit krage eller delvis, vitt bröst, ben och tassar, vit svanstipp. En bläs får finnas på nosen eller skallen eller bådadera.

Mankhöjd:
Hanhund 56-61 cm.
Tik 51-56 cm.
 

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
 

Nota bene:
 Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
 

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.