2.4.2
Andra kliniska screeningprogram är under uppbyggnad, till exempel det föreslagna BVA/KC MR-programmet för syringomyeli. Undersökningen kommer att utföras på hundar vid ett års ålder och därefter ännu en gång vid sex års ålder. Därutöver har ett antal rasklubbar egna rekommendationer för rasspecifika undersökningar, som ägare och uppfödare bör utföra för att identifiera lämpliga avelsdjur. DNA-tester för 18 olika ärftliga sjukdomar finns för närvarande tillgängliga för brittiska uppfödare../.../

2.4.3
För närvarande är bruket av såväl kliniska screeningmetoder som DNA-tester baserat på frivillighet i Storbritannien. Inte ens inom raser med predisposition för en viss sjukdom är uppfödare lagligen skyldiga att låta undersöka sina avelsdjur innan de paras. Screeningåtgärderna inom detta hälsoprogram är till för att samvetsgranna uppfödare skall kunna identifiera om deras hundar är kliniskt fria från sådana sjukdomar så att bästa möjliga val för ett avelsprogram skall kunna göras. BVA/KC:s hälsoprogram kan inte tillhandahålla representativa data för många raser, eftersom andelen undersökta hundar är liten och deltagarna utser sig själva. Till och med om en uppfödare genomför hälsoundersökningar och upptäcker ett problem, finns ingenting som hindrar honom/henne från att fortsätta att avla på den hunden och på så vis kanske föra de oönskade generna vidare.

/..../

2.4.5
Man bör dock lägga på minnet, att de hälsoundersökningar som erbjuds inte täcker alla de problem som vi vet existerar och att fortsatt forskning krävs för att säkerställa att det erbjuds tester för alla ärftliga sjukdomar. Allt eftersom flera metoder för testning förbättras, kommer fler störningar av hälsa och välbefinnande att kunna upptäckas. The Royal Veterinary College har påtalat att ”allt eftersom tvingande regler för undersökning införs och hundar därefter slås ut ur avelspopulationen, minskar det antal hundar som tillåts gå i avel och populationen går genom en flaskhals. Detta skulle kunna medföra att andra, hittills mycket ovanliga, sjukdomar ökar. Därmed skulle en ärftlig sjukdom kunna ersättas av en annan.” Genetiker har klargjort, att ett enkelspårigt undvikande av avel med djur som testar positivt för en viss sjukdom inte är den allena saliggörande lösningen. Det skulle göra en redan liten genpool ännu mindre och sluta med att problemet förvärrades – eller att nya dök upp.

2.4.6
KOMMITTÉN ANSER ATT HÄLSOUNDERSÖKNINGAR INTE ANVÄNDS TILL SIN FULLA POTENTIAL MEN BÖR BLI ETT LAGSTADGAT KRAV FÖR HANHUNDAR OCH TIKAR I KOMMERSIELL AVEL.

/..../

2.4.8
KOMMITTÉN ANSER OCKSÅ ATT DET ÄR NÖDVÄNDIGT ATT UTVECKLA SPECIFIKA AVELSSTRATEGIER FÖR DE OLIKA RASERNA, BASERADE PÅ GENETISK RÅDGIVNING OCH UTRUSTAD MED VERKTYG FÖR ATT REDUCERA FREKVENSEN AV PROBLEMEN MED HÄLSA OCH VÄLMÅENDE ÖVER TID. KOMMITTEN ANSER ATT DETTA BÖR INVOLVERA KC, ANDRA RASKLUBBAR, GENETIKER, VETERINÄRER, BETEENDEVETARE, DJURHÄLSOEXPERTER OCH VIKTIGA DJURSKYDDSORGANISATIONER../.../

2.4.9
KOMMITTÉN REKOMMENDERAR ATT KC KRAFTFULLT RÅDER ALLA UPPFÖDARE ATT GENOMFÖRA HÄLSOUNDERSÖKNINGAR AV SINA HUNDAR, I DE FALL DÄR TESTER FINNS.

MEDAN DETTA ÄNNU INTE FALLER UNDER STATLIG REGLERING, BÖR ICKE TESTADE HUNDAR HA EN NOTERING PÅ SINA REGISTRERINGSHANDLINGAR, SÅ ATT DOMARE, POTENTIELLA KÖPARE OCH ANDRA UPPFÖDARE ÄR MEDVETNA OM ATT DET DJURET INTE HAR SCREENATS, FÖR ATT SÄKERSTÄLLA ATT KONSUMENTEN KAN GÖRA ETT VÄL UNDERBYGGT VAL.

Collieinfos egen kommentar:

Som svensk läsare inser man med lättnad, att SKK redan har genomfört flera av de förändringar som APGAW-rapporten kraftfullt rekommmenderar den engelska kennelklubben. Vi ID-märker, nära släktsavel accepteras inte, höftledsröntgen hos föräldradjuren är ett registreringskrav i flera raser, och varje svensk rasklubb är ålagd en rasspecifik avelsstrategi (RAS) med inriktning på långsiktig hälsa.

Hur kommer det sig att SKK var så tidigt ute?