|
|
|
En resa i rävbandsmaskens rike |
|
Jaha - så är det bekräftat att vi med största sannolikhet fått hit den lilla otäcka rävbandmasken till Sverige. Tråkigt? Absolut! Förvånande? Inte alls, detta är priset för att vi öppnar gränserna mot omvärlden och börjar resa i Europa med våra fyrbenta kamrater. Som vanligt kan man konstatera att finns det fördelar finns det också nackdelar. Hur ska vi hundälskare då förhålla oss till den lilla otäckingen? De första tidningsrubrikerna var ju som vanligt krigsrubriker med mycket små faktarutor och jag kände mig inte direkt som om jag förstod så mycket mer efter att ha läst det som stod i dagspressen. Som varande hundägare var det också många i både bekantskapskretsen och på jobbet som frågade mig om vad jag visste om rävbandmasken och hur man ska förhålla sig till den och vad man ska tänka på då man är ute i skog och mark om den etablerar sig i vårt land. Som på beställning skulle jag bara några veckor efter den första rapporten om rävbandmask i Sverige resa ned till Schweiz och träffa hundfolk som skulle kunna svara på många av mina frågor om hur man lever med hund i länder med rävbandmask. Väl nere i Schweiz berättade jag för min väninna Inger som är svenska och flyttade med familjen till Schweiz för snart 15 år sedan. Hon har haft hund större delen av sitt liv och detta var hennes reaktion: -Så tråkigt... Då får ni börja tänka annorlunda då ni går ut i skog och mark!
Frågorna kom upp en efter en under veckan vi befann oss hos Inger med familj. Hur lever ni då med era hundar blev första frågan? Inger börjar med att berätta att hon ibland upplever det som om folk tror allt kan smitta hunden ute i naturen men det är faktiskt så att den enda kända smittvägen för hund är om den äter smågnangare som är infekterade. Men hunden kan sedan smitta oss på några andra sätt och vi kan även bli smittade av annat än hundar. Inger säger att då det gäller sina hundar så är hon mycket noga med att avmaska hundarna 4 gånger/år, i områden med mycket rävbandmask. Om man har en hund som jagar och äter smågnagare ännu oftare - omkring 1 gång i måndaden. Men hon tillägger att krasst är det ju ingen garanti. Hunden kan ju fånga en mus veckan efter att du avmaskat den! Sen hon flyttade från Sverige har hon kanske också dämpat sina hundars pussande i ansiktet på sig själv och familjen, mer än då hon bodde i Sverige. Lite tråkigt att de inte får pussas men det är ju som det är. Detta för att förhindra att hunden har ägg runt nosen om den nosat på rävträck eller en självdöd mus eller liknande. Inger berättar också att om hon ser att hundarna rullar sig i något som kan anas vara ”rävskit” är det schamponering som gäller då man kommer hem så det inte fastnat ägg i pälsen som kan smitta om man kelar med hunden. - Kanske är jag mer restriktiv med vilka hundar mina hundar får träffa också än jag var då jag bodde i Sverige, säger hon. - Jag vill veta lite om hur de människor som äger hundarna sköter sina hundar så jag vet att de avmaskar på ”rätt sätt”. Hon försöker också lära sina hundar att inte jaga möss och sorkar. Dessa små gynnare är ju stora bovar i dvärgbandmaskdramat. Det finns inga ”regler” vid hundevenemang om hur hundarna ska vara avmaskade liknande vaccinationer. Hundar smittar inte varandra med rävbandmask, utan där litar man på att ”hundfolket” själva ser till att följa rekomendationerna. Vi människor kan ju smittas på fler sätt än av våra hundar och troligen smittas fler människor i Europa på andra vägar än genom kontakt med hundar. En smittväg är bär och svamp, som vi här i Sverige är vana att bara kunna gå rakt ut i skogen för att plocka och dessutom stoppa rakt in i munnen och mumsa på. Det är i stort sett helt förbjudet i rävbandmaskinfekterat område. Skölja är det minsta man gör, men oftast vill man tillreda svamp och bär som man plockar innan de äts. Då vi passerar en stor jordgubbsodling berättar Inger att man är mycket noga och sköljer av jordgubbarna innan man äter - för vem vet när en räv passerade senast över odlingen? De kan ju ”släppa” av sig ägg inte bara genom avföring. Hu ja - inte blev jag uppmuntrad då jag summerade mina tankar då jag återkommit till gamla svedala. Det känns inte helt ok att veta att man med största sannolikhet måste ändra sitt liv och leverne. Jag som älskar att gå ut i min egen lilla trädgård på sommaren och plocka lite blåbär och sätta mig på verandan och äta solvarma blåbär och kall mjölk! Dock kände jag mig lugnad gällande mina hundar, dels fick jag klart för mig att de inte smittas så lätt som jag från början trodde och att de inte blir sjuka av rävbandmasken även om de blir smittade. Riskerna är större för mig själv eftersom vi människor blir sjuka om vi blir smittade.
Några korta råd om rävbandmasken får fäste här i Sverige.
Ja, detta var något av det jag fick reda på om rävbandmasken. Kanske kan jag sprida lite ljus över det mörker det känns som rävbandmasken har skapat för många under senvinter/våren.
|
