Genetikskolan 5

Arvbarhet 2)

LÅG ARVBARHET...?
 
Här är en artikel, skriven av en rysk beteendevetare, som ger mycket att fundera över. Författaren är upptagen med problemet med hundaggressivitet och artikeln kan ses som en del i den Farliga Hundar-debatt som pågår i England och på kontinenten och som lett till  förslag om lagar mot  vissa raser. En del av författarens påståenden är knepiga – t ex verkar hon tro att fysisk och mental förändring samärvs i ett paket, vilket är svårt att hålla med om - medan andra är lysande.
Så här börjar hon:

”FÖRMODLIGEN FÖRSTÅR ALLA, ATT ALLA DE HUNDRASER VI HAR SKAPAT ÄR RESULTATET AV VÅRA EGNA FÖRÄNDRINGAR AV DE ÄRVDA FYSISKA DRAGEN.
TILLS NYLIGEN INSÅG OCKSÅ DE FLESTA AV OSS ATT DE RENRASIGA HUNDARNAS BETEENDEN ÄVEN DE ÄR ETT RESULTAT AV ATT ARVSMASSA HAR MANIPULERATS: OM DU VILL TÄVLA I VALLNING, SÅ SKAFFAR DU EN BORDER COLLIE.”

Verkar självklart, inte sant? Men fundera på vad som ligger under det självklara!  Varför behöver man inte lära border collien att valla? Inte pointern att markera fågel? Inte blodhunden att spåra?
Varför gör dom det av sig själva?

”DE SÄRSKILDA BETEENDENA HOS VÅRA HUNDRASER ÄR INTE FUNKTIONELLT MOTIVERADE.
DEN URSPRUNGLIGA TAMHUNDEN ÄR EN DIVERSEÄTARE, SOM HAR FÖRLORAT JAKTBETEENDESEKVENSEN SOM  NEDÄRVD BETEENDEKEDJA.
DE OLIKA BETEENDENA HOS VÅRA EGNA HÖGT FÖRÄDLADE HUNDRASER ÄR ALLESAMMANS RESULATET AV VÅRA SELEKTIVA AVELSTRADITIONER, SOM HAR SKAPAT FYSISK OCH BETEENDEMÄSSIG KARAKTÄR – GENOM ATT SELEKTIVT ÅTERUPPLIVA OCH FÖRSTÄRKA OLIKA DELAR AV DEN FÖRLORADE JAKTBETEENDEKEDJAN, SÅ ATT RASEN SKULLE KUNNA UTFÖRA EN SPECIELL UPPGIFT ÅT OSS.” (min fettning)

Hör ni vad den här människan – Alexandra Semyonova heter hon förresten  – säger? Vargarnas avkomling tamhunden blev en diverseätare, som levde på våra matrester. Vargflockens gemensamma beteende – en individ spårar byte, flera individer hjälps åt att driva bytet mot flockledarna, de ranghögsta fäller och dödar det – är som helhet borta hos tamhunden.

MEN vi har i stället tagit vara på utklippta bitar av det gamla jaktbeteendet hos en del av de hundar som funnits omkring oss. Vi kom på att vi kunde ha nytta av de där  bitarna. Så vi bestämde oss för att lägga på efter de hundar, som hade vissa av jaktbeteendeklippen – och i varje generation valde vi ut de som hade lite mera av det och tog valpar på dem. Och vad har vi fått för resultat?
Vi fick vargavkomlingar, som höll ihop bytesflocken och drev dem mot flockledarna – utan att attackera. Vi fick vargavkommor, som spårade i all oändlighet - utan att gripa eller fälla bytet, när det var hittat. Vi fick vargvarianter, som inte gjorde annat än att invänta bytets död för att sedan springa och hämta det åt oss – utan att sluka det själva. Vi har till och med en vargavkomling, som står rakt upp och ner med lyftad tass och bara pekar ut bytet åt oss!
För hundarnas del är allt det här inte särskilt funktionellt.  Hålla ihop en hel flock med ätbarheter dagarna i ända och aldrig ta en tugga för egen del? Bära fram mat till någon som inte är ens valp? Stå i all evighet med en tass i vädret för att tala om att det finns fågel i närheten? En vargflock skulle fnysa åt sådan töntighet. Men för vår del är det mycket funktionellt med t ex det avklippta jaktbeteende, som vi kallar för vallning. Det är så värdefullt och arbetsbesparande, att vi har hållit på i minst tusen år med att ta fram det, renavla det och vidmakthålla det genom fortsatt urval i aveln.

Så – snälla renrasuppfödare! Sluta förneka beteendets ärftlighet! Sluta tvivla på arvbarheten! Den är grundstenen i hela er verksamhet. Det är vad ni allihopa sysslar med. Det har ni gjort i många, många hundra år. Långt innan de olika hundtyperna delades in i formella raser och fick moderna namn, sysslade ni med att välja ut och avla på hundar som var bättre än  andra av samma sort på att göra det ni ville att de skulle göra. Om beteenden inte hade haft en nedärvbarhet, hade det inte funnits några hundraser.

Men det finns det. Ni och alla era föregångare har själva tagit fram dem. Stå upp och bocka för applåderna! Det var ni som skapade det som idag är moderna hundraser.  Och nu sticker jag ut hakan och hävdar att:
 
NI GJORDE DET GENOM ATT ANVÄNDA ER AV ”LÅG” ARVBARHET!

Det finns nämligen på det stora hela ingen annan att få.
 
Bodil Carlsson
Medlem i Svenska Collieklubben, hundägare