Genetikskolan 5

Arvbarhet 3)

AS GOOD AS IT GETS

 

Varför är det så stor och lättbegriplig nedärvning på pälsfärg och så liten arvbarhet på beteende?

Pälsfärg nedärvs ofta genom en enda gen. Antingen ärver valpen genen för blue merle-färgen – eller så gör den det inte. Nedärvningen är antingen 100% eller 0. Chansen för varje valp att få genen är 50%. Vi är vana vid de siffrorna. Vi väntar oss sådana siffror när vi pratar om hur saker ärvs. Därför är det lätt att tro att arvbarhetssiffror är låga, när de ligger på 0,12, eller 0,19 eller 0,30. Men det är de inte.

För ARVBARHET handlar inte om en enda gen!

Ordet ARVBARHET används bara när det finns många gener inblandade. Hur många kan vi inte veta – tjugo genpar? Trettio eller femtio? Vi kan inte se dem, vi kan bara se genernas påverkan indirekt i en egenskap eller ett beteende. Och vi kan bara göra överslagsberäkningar över deras sammanlagda effekt på en valpkulls beteende. Den beräkningen är ARVBARHET.

Varför är det ”låg” arvbarhet på aggressivitet? Man har aldrig hittat någon enskild gen för ilska. Eller för något annat beteende.

Varför? Rimligen för att det inte kan finnas EN gen för ilska. Alla beteenden drivs och formas, bromsas och gasas, av mer än ett centrum i hjärnan.

Varje sådant centrum skapas av mer än en gen.

Ett så grundläggande och nödvändigt beteende som aggression – förmågan att känna och att visa vrede och stridsberedskap – styrs av flera olika delar av hjärnan. Hos hundar precis som hos oss.

En väldigt gammal del av hjärnan, hypothalamus, svarar för bl a vrede. Den kallas ibland för reptilhjärnan och kan åstadkomma en aggression som kallas ”hypothalamic rage” - reptilhjärneursinne - när man bokstavligen ser en röd dimma och attackerar vilken motståndare som helst med sina bara händer, eller klor.

En lite nyare del heter amygdala, ”mandelkärnan”, efter sin storlek och form. Amygdala svarar bl a för snabba rädslereaktioner och är kopplad till hypothalamus. Gissa vad en alarmerad amygdala och en lättväckt hypothalamus kan åstadkomma tillsammans? Gissa om de där två behöver en styrning? Någon som håller i kopplet?

Styrningen sitter i en yngre del däggdjurshjärnan - pannlobens bark. Den svarar för förmågan att HÅLLA IGEN, att avstyra utbrott av ilska och rädsla. Den svarar också för förmågan att HÅLLA FAST ett begrepp (tanke, minne) om sådant som varit viktigt. Pannloben bromsar reptilhjärnan och mandelkärnan – till stor lycka för både oss och vår omgivning.

Och sedan har vi förstås hippocampus, sjöhästen, en liten sak som påminner om en sjöhäst i formen. Inte särskilt stor eller imponerande – men där sitter viktiga delar av vår inlärning. Sjöhästen, mandelkärnan, hypothalamus och pannlobens bark (plus en massa annat) är kopplade till varandra. Var och en av dem är skapad av sina egna gener, med sin egen nedärvning. Men de hänger ihop funktionellt. De samarbetar med varandra. De påverkar varandra. De gasar och bromsar, tystar eller förstärker varandra. De skapar och balanserar ett beteende, som ska vara vettigt i den situation vi står i.

Den situationen – vår omvärld – är inte likadan varje gång. Och omvärlden ändras av vårt beteende.

BETEENDEN ÄR RESULTATET AV SAMMANKOPPLADE HJÄRNDELAR, VAR OCH EN MED SINA GENER, SOM INTERAGERAR MED VARANDRA OCH MED EN STÄNDIGT FÖRÄNDERLIG OMGIVNING.

Hur kan man tro att väldigt enkla och stora arvbarheter serverar sig på silverfat då?

Det som bjuds är små arvbarheter. Bättre blir det inte, oavsett vad vi kan ha för önskedrömmar. Men det är vackert så. Och alldeles tillräckligt bra för att vi ska lyckas med projektet att avla fram det vi vill ha.

Kära hunduppfödare! Hjärnor är biologisk hårdvaluta, utvecklad under lång tid. Sammanvävda hjärnfunktioner – t ex de som formar och driver beteenden - är biologiskt kapital av första ordningen i produktivt arbete. Vill ni ha bra avkastning på investering i hjärna? Gör det ni alltid har gjort – fortsätt med selektiv avel. Ta fasta på de små arvbarheterna!

De staplas nämligen på varandra. Precis som räntan adderas till kapitalet. Så för varje generation urval på liten arvbarhet startar ni nästa generation på ett lite högre trappsteg. It´s as good as it gets, men det räcker!

 
Bodil Carlsson
Medlem i Svenska Collieklubben, hundägare