|
HD |
|
av Sofia Malm |
|
Utvecklingsrubbningar i höft och armbågsleder,
så kallad höft- och armbågsledsdysplasi (HD och
ED), är vanligt förekommande i många,
framförallt storvuxna, hundraser. Dessa defekter
orsakar problem och lidande för såväl hundar som
hundägare. I en nyligen publicerad
doktorsavhandling med titeln ”Breeding for
Improved Hip and Elbow Health in Swedish Dogs”
undersöktes möjligheterna till ett effektivare
avelsarbete för bättre ledhälsa.
Både HD och ED är i relativt stor utsträckning ärftliga och man har under decennier försökt att genom avelsarbete minska förekomsten av dessa defekter. Avelsurvalet baseras på resultat från röntgenundersökning av höft- och armbågsleder, och i många raser används uteslutande hundar med normala (friröntgade) leder i avel. Trots dessa åtgärder har framsteget i många raser varit otillfredsställande. Avelsvärdering som baseras enbart på individens eget röntgenresultat för HD och/eller ED är inte tillräckligt effektiv och ett behov finns av bättre metoder för avelsvärdering av ledhälsa. I avhandlingen kunde ett starkt samband påvisas mellan röntgenresultatet för HD och senare veterinärvård samt avlivning till följd av höftledsproblem. Detta indikerar att röntgenundersökningen ger värdefull information om risken för kliniska ledproblem och förkortad livslängd. Vidare visade de genetiska analyserna av röntgenresultat för HD och ED på betydande genetisk variation och medelhöga arvbarheter för båda egenskaperna. Sammantaget ger dessa resultat stöd för användningen av röntgenresultat för HD och ED i avelsarbetet för bättre ledhälsa. Eftersom röntgenresultatet, förutom ärftliga faktorer, även påverkas av icke-genetiska faktorer (som till exempel sederingspreparat, ålder vid röntgen, födelsemånad och kön), ger dock dagens avelsvärdering enbart baserad på individens eget röntgenresultat en otillräcklig bild av dess genetiska förutsättningar (nedärvningsförmåga). För en säkrare avelsvärdering, och därmed möjligheter till en snabbare minskning i förekomsten av ledproblem, bör avelsvärden för HD och ED skattas med den så kallade BLUP-metoden. Skattning av avelsvärden görs med en statistisk modell som korrigerar för inverkan av olika icke-genetiska faktorer som påverkar röntgenresultatet. Dessutom inkluderas all tillgänglig information även om släktingars röntgenresultat. Det skattade avelsvärdet, som brukar kallas för HD-index respektive ED-index, är ett bättre mått på hundens nedärvningsförmåga avseende HD eller ED än enbart individens eget röntgenresultat. Resultaten i avhandlingen visar tydligt att avelsurval baserat på HD- och ED-index, istället för enbart individens eget röntgenresultat för HD/ED, skulle innebära goda möjligheter till ett effektivare avelsarbete för bättre ledhälsa hos svenska hundar än vad som hittills varit möjligt. Införande av HD- och ED-index i den rutinmässiga avelsvärderingen i raser där dessa defekter utgör problem bör därför prioriteras. |
|
|
 |
|
Bilden visar HD A/A |