Förslag till ny djurskyddslag
utdrag

Avel med sådan inriktning att den medför lidande för djuren

14 § Avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande förmoderdjur eller avkomma är förbjuden.

Djur ska avlas på ett sådant sätt att de naturligt kan föda framsin avkomma. Avel ska ha sådan inriktning att den ger avkommannormala kroppsfunktioner såsom att kunna andas och röra sig obehindrat och kunna använda sina sinnen utan att det medför lidande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för avel och undantag från förbudet mot avel som kan medföra lidande eller påverka djurens naturliga beteenden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om rapporteringsplikt för veterinärer gällande defekter eller andra komplikationer orsakade av avel.

(SOU 2011:75 Författningsförslag. Sid. 44-45)

589 Avel som medför lidande för djur SOU 2011:75

Djurslagsspecifika åtgärder

Åtgärder gällande hund

Enligt vissa forskare har samhället och delar av veterinärkåren blivit så avtrubbade inför t.ex. vissa av djurskyddsproblemen inom hundaveln att anatomiskt deformerade hundar inte längre ses som onormala (Arman 2007). Utredaren kan konstatera att det t.ex. avlas regelbundet på hundar vars huvuden är för stora för att valparna ska kunna födas naturligt och vars ansikten är så platta att de inte kan andas normalt. Utredaren anser att detta är oacceptabelt och att de individuella hundarnas lidande är ett stort etiskt problem. I Sverige är de flesta hundar renrasiga och registrerade i hundregistret.Detta har bidragit till att det i princip inte finns några problem med herrelösa hundar till skillnad från katter. Den stora andelen registrerade hundar ger också en god möjlighet att kunna påverka aveln i en gynnsam riktning. Inom hundaveln har också förbättringar påbörjats och från Kennelklubbens sida angriper man problemet bl.a. genom att utbilda exteriördomare och ha rasspecifika domaranvisningar. En svårighet är dock att avelsproblemet sträcker sig över landets gränser och SKK enbart ansvarar för standarden för svenska raser. Den internationella hundorganisationen Fédération Cynologiqe International (FCI) har regeln att varje hemland ansvarar för hur rasstandarden skrivs och FCI fastställer  sedan denna standard. Många svenska hundar tävlar även utomlands och erhåller de utmärkelser där blir de attraktiva som avelsdjur även i Sverige. SKK bedriver ett internationellt samarbete för att påverka hur rasstandarderna ska utformas så att inte en extrem avel premieras i utställningssammanhang, men alla länder prioriterar inte denna fråga lika högt som Sverige.

Vissa instanser har föreslagit att ett totalförbud borde införas för de raser där de rasspecifika standarderna anses strida mot djurskyddslagens portalparagrafer. Utredaren anser dock att det är svårt att motivera ett totalförbud mot vissa raser eftersom det finns stor variation i t.ex. exteriör inom raserna. I stället bör hårdare kompetenskrav ställas på domare vid hundtävlingar, rasklubbar och hunduppfödare. Domare vid utställningar ska enligt utredarens mening, ha kompetens gällande djurs fysiologi och vilka djurskyddsmässiga risker som olika exteriöra överdrifter utgör. Domarnas beslut är avgörande för vilka djur som det avlas på och
590 SOU 2011:75 Avel som medför lidande för djur
deras beslut kan alltså få mycket stora djurskyddskonsekvenser.Utredaren anser därför att rasklubbar och Kennelklubben ska se till att endast domare med rätt kompetens får döma vid tävlingar.Domarnas beslut bör också kontinuerligt utvärderas utifrån vilka konsekvenser som de får för hundarnas välfärd.

Utredaren anser även att utifrån den lagförändring som har gjorts bör rasklubbar och Kennelklubben använda avelsindex i sitt arbete och låta egenskaper som möjliggör för hunden att utöva normala beteenden, röra sig, andas normalt osv. prioriteras. En maximalt tillåten inavelsprocent och maximalt antal avkommor för enstaka avelsdjur borde också införas. Utredaren finner också att högre krav bör ställas på hunduppfödarna.

En ansvarsfull hunduppfödning kräver insikt både i genetik och i hur djuret fungerar fysiologiskt och mentalt. Utbildningskrav på uppfödarna är en väg att gå. I dag finns frivillig utbildning i SKK:s regi. Utredaren anser dock att utbildning för hunduppfödare bör vara obligatorisk. Vad utbildningen exakt bör innehålla bör uppdras åt Jordbruksverket att undersöka och föreskriva om.

Utredaren anser även att hundköparnas kompetens måste höjas.Många oerfarna hundköpare förlitar sig i dag på uppfödaren och har inte kunskap nog att ifrågasätta eller känna till konsekvenserna av t.ex. en viss ras utseende. Som utredaren ser det är detta både ett djurskyddsproblem och ett konsumentproblem. Köparen förväntar sig inte att djuret ska bära på defekter som leder till djurlidande, höga veterinärkostnader och i vissa fall en alltför tidig död hos djuret. I en studie gjord av SLU tillfrågades djurvårdare om hur djurägarna såg på de defekter och sjukdomar som hundarna har fått som konsekvens av aveln. Djurägare svarade då att dessa defekter var ”helt normala” eftersom det var den bild som uppfödarna hade gett dem. Enligt denna studie verkade hundägarna tro att det är”helt normalt” att hunden t.ex. svimmar vid upphetsning, varmt klimat eller ansträngning. Djurägare uttryckte även att de ansåg att det var ”gulligt” att hunden snarkade och var inte medveten om att hunden hade svårigheter att andas (Persson & Sundström 2010).

Utredaren anser att informationsinsatser måste sättas in för att djurägarna dels ska ha kunskap nog att välja friskare djur, dels minska djurägarnas utsatthet gentemot uppfödarna. På grund av de emotionella band som en djurägare snabbt etablerar till sina djur är de också särskilt utsatta om djuret sedan visar sig vara defekt. Vid köp av många andra varor är problematiken kring att byta ut en defekt vara relativt okomplicerad men när det handlar om ett djur
591 Avel som medför lidande för djur SOU 2011:75
så går dessa inte lika lätt att ersätta. Risken är då stor att vissa djurägare inte bara tvingas lägga mycket pengar på veterinärvård utan också vill hålla djur vid liv trots att djuret egentligen borde avlivas av djurskyddsskäl. Utredaren skulle därför vilja se ett bättre skydd för dem som köper t.ex. en hund och samtidigt ställa krav på att köparna vet vad de ger sig in i. Därför vill utredaren införa att informationskrav som motsvarar det som finns för zoohandlare, som innehåller information om djuret och skötselråd samt gällande lagstiftning. Kravet ska gälla för alla som säljer hund, katt, övriga sällskapsdjur samt hästar. Informationen ska dessutom kompletteras med avelsinformation som, när det gäller hund, tas fram ur SKK:s rasspecifika avelsstrategier och särskilda rasspecifika domaranvisningar. I dessa framgår t.ex. om det finns en ökad risk för sjukdom eller skada på grund av den specifika hundrasens exteriör och de uppsatta avelsmålen.